beus.blogg.se

Glädjen som uppstod idag då jag tränade med världens bästa schäfer gjorde att jag nästan trodde jag skulle kunna flyga där ett tag. Äntligen gick det och träningen idag var bättre än på väldigt länge! Även om de inte gått dåligt tidigare, vi har gjort framsteg. Men idag var det skillnad, idag lyckades vi!!

 

Eftersom vi ska ge oss ut på tävlingsplan på lördag och tävla tvåan så har vi några nya moment vi behöver få till. Därför har vi mest tränat rutan de senaste dagarna. Jag har hunnit börja känna lite stress och oro eftersom vi inte riktigt kommit så långt som jag velat, det är som att vi legat på gränsen. På väg till att klara det bra, men ändå inte riktigt hela vägen. Så hon har behövt retningar för att springa mot rutan. Så dagens träning började också så. Låtsades lägga något en bit från rutan, skickade henne mot rutan, sa stanna, och de gick bra. Men då jag bara skickat henne utan någon retning så har hon oftast stannat en bit innan och tittat på mig. Om jag har kommenderat henne igen har hon ibland gått lite till och hamnat i rutan, någon gång har hon backat in. Så var de också idag så jag började känna lite att mitt hopp rann ut. Men jag gav det en chans till, skickade henne mot rutan utan någon retning, och hon sprang in i rutan, jag sa stanna, och vi hade lyckas! Just i den stunden, då kändes det nästan som om jag skulle kunna flyga, jag blev så glad! Vi körde det momentet några gånger till och det fortsatte att gå bra och hon sprang in i rutan. Nu är vi på rätt väg och det känns som om det finns ett hopp. Behöver öka avståndet från rutan och oss lite till, skickade henne från ett avstånd på kanske sex/sju meter idag.

Vi körde även en platsliggning på tre minuter, cirka 30 meters avstånd och hon hade huvudet i marken hela tiden. Vad har jag gjort för att hon skulle vara så himla duktig idag?? Min bästa Varga!! ♥