2013-09-19
23:10:00
Mörk och tung dimma
Låt dig inte luras av de känslolösa lugnet.
2012-12-17
14:38:13
Sluta klaga, var glada ni har ett jobb
Har blivit lite bloggande då jag jobbar en hel del just nu. Men de är roligt, jag är glad att jag har jobb.
Jag förstår inte riktigt hur dagens ungdomar tänker. Jag tycker jag ser rätt ofta personer som klagar på att de måste gå till jobbet, att de måste jobba. Klagomål hit och klagomål dit, och ofta handlar de bara om vanliga arbetstider! Hade de varit väldigt mycket jobb, och då menar jag mycket, så går de ju förstå om man blir lite trött och vill vara ledig. Men många klagar fast de jobbar vanligt, eller till och med mindre än vanligt. Nu säger jag inte att jag aldrig klagar, inte för att jag klagar speciellt mycket då jag är glad över att ha ett jobb, men om ni nu måste klaga, gör de kanske inte på internet?! Tänk efter lite nu. Det finns många arbetslösa just nu, och så sitter de som har jobb och klagar över att de måste jobba, de skrivs på facebook, bloggar, ja lite var stans. Var glada att ni har ett jobb att gå till, även om de är tungt måndag morgon att kliva upp till ett jobb, även om ni måste jobba helger, eller kvällar, då ni hellre gjort något annat. För jag tror de finns arbetslösa som gärna bytt med er, och så sitter ni och klagar. Hur roligt tror ni det är för arbetslösa att läsa om klagomål från de som jobbar.
Sen så, de ser inte så bra ut tycker jag. Tänk efter en gång extra innan ni skriver något. De finns ofta de som jobbar mer och hårdare än vad man själv gör, så varför klaga då? Var glad för de ni har istället, och är ni inte helt nöjd, varför inte kämpa istället för de ni vill ha? De kanske inte är lätt att uppnå, men lägg energin på att kämpa istället för att klaga så har ni i alla fall lite större chans att uppnå det ni vill.
Tänk också om de ni jobbar för skulle råka se era klagomål? Hur bra tror ni att det är?
En till sak som är värd att tänka på. Inställningen man har gör mycket! Har man en negativ inställning är de inte så konstigt de inte är roligt. Men väljer ni en positiv inställning så kan jag lova det känns bättre. Försök?
2012-12-11
21:06:00
Kan inte kontrollera
Så du dansar och tror att ingen kan se
Men du råkar ramla, framför en stor armé
Du trodde att de var ett skydd mot något ont
Men där armén då stod blev de nu tomt
Och en publik dök fram, hållande i ett skratt
Dömande ögon som inte vet ett skvatt
2012-12-03
21:19:00
Världens finaste
Jag vill skriva något från hjärtat, jag vill skriva något fint. Men det finns inte nog med rader, det finns inte nog med ord. Istället gömmer jag känslorna och orden i hjärtat och låter bilden tala för sig själv ♥
2012-11-30
14:06:00
Längtan
Rädslan för att sanning ska bli fantasi. Rädslan för att längtan ska bli önskan.
Kan inte tiden gå lite fortare?
2012-11-27
16:56:00
Hope
Leta efter ljuset, istället för att gömma dig i mörkret. Res dig, istället för att stanna på botten. Och när det blir tungt, vilket det kommer att bli, kämpa, gör motstånd.
Det är som en ballong, men istället för att vara fylld med luft så är den fylld med hopp. Väldigt lätt att krossa, att förstöra. Men oj så den kan resa sig högt, sväva mot något högre. Låt den sväva, låt den finnas.
Vad är det man brukar säga? Är det inte hoppet som lämnar oss sist?
2012-11-17
16:13:00
Poison
It's like a poison
When the scent
Climbing into
In through the body
When the scent
Climbing into
In through the body
2012-11-17
00:58:00
Drop the fight
I hear the devil calling tonight
Whispering softly, drop the fight
Whispering softly, drop the fight
2012-11-10
13:31:38
Vad bestämmer när kärlek är perfekt
"If you love someone, you tell 'em. Even if you are scared that it's not the right thing. Even if you are scared that it'll cause problems. Even if you are scared that it'll burn your life to the ground, you say it, and you say it loud. And then you go from there." - Mark Sloan
Okej, jag måste skriva om det här, jag måste det. Eller måste och måste, men jag vill. Inte bara för att skriva om en serie, utan för att skriva om kärlek också. Så hatar du att läsa om då jag skriver om serier, så kan du läsa för att det handlar om kärlek också.
Jag har aldrig tidigare följt serien Grey's Anatomy, jag har väl sett något avsnitt då och då. Men jag tror att jag tidigare inte tyckte den var så speciellt bra. Helt okej serie tyckte jag nog, men inte någon speciell.
Men för ett tag sedan så laddade jag ner första säsongen och allt eftersom såg jag säsong efter säsong. Yes, jag hittade en ny säsong att följa och nu tycker jag inte serien är bara "helt okej" utan riktigt bra.
Jag har i alla fall kommit så långt så jag är på säsong 9 som går på tv. Vilket förde med sig en hel del tårar.
Mark Sloan och Lexie Grey var ett av mina favorit kärlekspar i serien. De var ju lite fram och tillbaka mellan dem, men jag trodde alltid att de skulle sluta med att dem två. Deras kärlek var inte lätt, perfekt och fläckfri. Men det var kärlek, och kärlek är underbart. Dem passade ihop just för att dem älskade varandra.
Lexie var också en karaktär som jag verkligen gillade i serien. Till en början så hade jag faktiskt något emot henne, jag gillade inte riktigt henne. Men med tiden började jag bara gilla henne mer och mer.
Så när jag slog på säsong 9 och fick se de jag faktiskt anat, att Lexie skulle dö, så slutade det i tårar. Jaa, jag gråter till filmer och serier. Det blev även tårar när jag sen fick se att Mark också dog. I serien, så får dem ju i alla fall vara tillsammans nu.
Men ärligt så tycker jag det är jätte tråkigt att de dog. Vet inte om serien kommer vara lika bra nu, säkert, kanske, men ändå kanske inte? De två tillsammans gjorde mycket av det bra med serien. Så jag tycker det var synd, tråkigt, sorligt.
Deras kärlek var kanske inte lättast, den bjöd på utmaningar. Men deras kärlek var äkta. Vad är det som bestämmer om kärlek är perfekt? Om det inte finns några svårigheter alls, om det mesta passar och det går lätt? Nej, jag tycker inte det bestämmer om kärlek är perfekt. Kärlek är nära till perfekt då två person verkligen älskar varandra, oavsett vilka utmaningar som finns. Man kan alltid ge upp och försöka hitta en lättare väg, men det kan då istället sluta med att det blir fel väg. Utmaningar är till för att kämpa igenom, för priset är ofta värt allt.
Greys Anatomy tycker jag speglar verkligheten i alla fall rätt bra. Allt är inte så förtrollat och gulligt, utan det finns motstånd också. Sen älskar jag då man i filmer och serier får höra lite kloka ord, får sig någon tankeställare då och då, vilket denna serie bjuder på. En serie som är värd att se, speciellt om man gillar kärlek.
2012-10-13
12:21:00
Even an angel can end up falling
Du glömde att kolla så vägen var fri
Innan du började ta dig framåt
Sten kastas efter dig
Så glas krossas och går i kras
Med tyngdlagens kraft blir marken en madrass
Med stenar som ett täcke
Oförmögen att resa sig
Då varje sten repar glasets yta mer
2012-09-18
20:38:00
Försök dansa då allting gungar
Vad hände med den ljusa stigen vi vandrade efter
Bombades den sönder av vilsa krigare
Eller gick vi vilse på väg framåt
Genvägar blir ofta senvägar
Men hur många genvägar har vi tagit
Utan att veta om konsekvenserna med dem
Vart tog du vägen
Då det blev svårt att stå rak
På en botten jag inte kan se
Som är lika kall som en vinterdag
Som bränner likt elden mot bar hud
Som skakar som ovädret untanför fönstret
Och jag tappar orden så dem blandas ihop
Hinner inte sortera upp alla i tid
Innan botten rör sig igen
2012-08-30
19:53:00
I miss you
Låt mig få fara tillbaka i tiden, om så bara för en stund.
Få känna din värme, medan vi sover efter ett besök av John Blund.
2012-08-21
15:12:00
En underbar tid i livet
Det är den tid på året nu då dem flesta börjar skolan. Ett nytt år som brukar föra med sig en mängd olika känslor, bra och dåliga. Under gymnasie tiden var de mest bra känslor för mig.
Men den tiden i livet är förbi, och det gick för fort. De tre åren under gymnasiet var underbara. Även om de fanns dagar då livet var allt annat än bra så fanns det en lycka där. Det var en trygghet att gå skolan, bo i Öjebyn, ha underbara vänner i närheten. Veta vad man ska göra varje dag och ha rutinera. Hata väckarklockan som väcker en för att gå till skolan, men ändå känna sig rätt nöjd då man väl var där. Jag har svårt att hitta rätta ord för att förklara vad den tiden betydde för mig.
Det finns så många minnen från dessa tre år. Jag minns första dagen. Jag minns första året, andra året, tredje året. Bra och dåliga tider har de fört med sig, men då jag ser tillbaka suddar jag ut dem mindre bra tiderna och drömmer mig tillbaka till dem underbara tiderna. Bara ett skratt som min klass kunde få fram betyder mycket. Ett skratt som i sig kanske inte var någon ovanlig eller stor händelse, men ändå så betydelsefull.
Det gör ont i mig, jaa ont, att veta att jag inte kommer gå vägarna mellan Kanalgatan och Grans längre. Jag kommer inte att få komma fram till mitt skåp i skolan för att sen gå till rätt lektion. Jag kommer inte gå till hundgården för att rasta Varga på rasterna. Jag kommer inte ha Hundlektioner, Djursjukvård, Kurts lektioner, Kretslopp, Idott, Svenska, Klasstid, och många andra lektioner som jag faktiskt tyckt varit roliga. Jag kommer inte träffa världens bästa klass varje dag och veta att jag kommer få skratta tillsammans med dem. Jag kommer inte varje dag att få träffa Grans bra lärare och få lära mig nya saker. Jag kommer inte komma hem efter skolan till min fina lägenhet som jag trivdes så bra i. Jag kommer inte gå till Fridas lägenhet och få äta middag där med dem, eller ha pluggkväll med Eric Saades låt Popular i högtalarna, pluggkvällar som ofta slutade med annat roligt istället. Jag komer inte ha lika lätt att gå en promenad med Hanna då livet känts tungt. Jag har inte tryggheten längre som jag hade då när jag visste att mina vänner var nära.
De finns så många så enkla stunder, som inte är så stora, som gör att det brinner en saknad inom mig. För att bara gå mellan min lägenhet och skolan, det är ingen stor händelse. Men för mig var det en del av vardagen, och det är allt de hela tillsammans jag kommer att sakna. För jag minns känslorna, jag kan så lätt leva mig in i stunderna. Jag minns så starkt bara en så enkel sak som att gå i korridorerna i skolan.
Jag vågar inte riktigt försöka minnas allt för länge och för mycket. Att vilja tillbaka tjänar ingenting till. Jag kan vara glad jag fick den chansen i livet att gå på Grans, och vara nöjd över allt jag lyckats med. Men jag måste också gå vidare, ta chanserna livet erbjuder nu. Leva, älska, och finna lyckan.
Jag kommer nog aldrig glömma Grans tiderna, visst, vissa minnen kanske kommer bli svaga med åren. Men jag tror nog att dem flesta som jag har låst in inom mig kommer finnas kvar.
Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om alla personer som betytt något för mig under den här tiden, men det skulle bli många inlägg. Personerna i min klass, andra Grans elever (både som gick samtidigt som mig och som gick ut innan), lärare i många olika ämnen, mina mentorer, och många andra. Det finns så många. Därför skriver jag ett tack till er alla för att ni gjorde min tid på Grans till något jag är så glad jag fått uppleva.
Det finns så många minnen jag har från min tid på Grans som jag skulle vilja berätta, men om jag skulle börja skriva vet jag inte när jag skulle få sluta, det är så många! Det kan hända jag någon gång vill berätta mer, men detta inlägg som jag skriver nu kommer jag inte berätta mer i, även om de finns mycket mer jag vill skriva.
Om någon som ska börja Grans, eller går på Grans just nu, skulle läsa detta inlägg så vill jag säga till er att ta vara på tiden. Gör de ni tycker är roligt, umgås med era vänner ni har från Grans, går ni hund så passa på att ta in så mycket information som möjligt från hundlektionerna för ni kommer ha nytta av dem. Det finns så mycket att lära. Men framför allt, se till att ha roligt! Och så klart, sköt skolan också, haha.
2012-08-20
13:19:00
Hold me when I'm scared
Udangömda ord
Som vill ut och visa sin styrka
Som vill få en förändring
Som vill bli hörda
Men istället gömmer de sig
Kämpar för att inte komma fram
Men de vet ändå
Att en dag slutar de att gömma sig
2012-08-11
23:32:39
Om du kunde stoppa tiden
Mörkret faller över
Med tankar som tar ett kliv tillbaka
Till en annan värld
Som en gång var en verklighet
2012-08-05
16:26:02
När tankarna sätter sig på en flygande matta
De var en dag som många andra
När hon såg marken komma
Hon kände den fallande känslan
Som egentligen kanske var en knuff
Asfalt skrapade mot henne
Sten slog mot henne
Och grus skar mot henne
Medan du trampade ner henne
Önskade hon att hon skulle få bli lagad
Hon väntade
Men hon var bara ett par trasiga och slitna skor
Som tappade förmågan att hålla ihop
För skorna kunde inte laga sig själv
Dagen kom då skorna inte räckte till längre
En dag då solen gått i vila
Och skorna låg ensam i ett mörker
De kommer en dag
Då solen väljer att vakna
Och någon väljer att laga
Ge skorna kraft att orka bära
Ge henne kraft att orka fortsätta
För hon kan vara stark och kämpa
Om skorna sitter på rätt fötter
Som kan låta henne få gå på mjukt gräs
2012-07-26
20:29:56
Skratt och tårar
Livet är inte alltid härligt, livet är inte alltid underbart. De finns stunder då man känner sig ledsen, mår dåligt, har ångest och mycket annat. Men även om de som tynger en känns lite för tungt att bära så måste man försöka hitta ljuspunkter som sakta men säkert kan hjälpa en att ta sig upp igen.
Med de dåliga brukar de ofta följa med något bra också. Fast det finns dåliga saker som jag har svårt komma på något bra med, om någon till exempel skulle dö. Vad för de med sig för gott? Nej till de kommer jag inte på något bra. Det kanske finns något "bra" med det också, men jag har svårt hitta något. Men många andra jobbiga saker, hur tråkiga, jobbiga, ledsamma dem än känns så finns det ofta i något hörn något bra med det också. Vill man se det som är bra så behövs det ofta att man tittar noga, för de bra kan gömma sig väl bakom de jobbiga och vara svårt att se. Ibland är de inte lätt att se förbi det som gör ont för stunden för att tänka på en liten sak som är bra. Jag menar ju självklart inte att alla dåliga saker i världen har med sig något bra.
Jag har alltid tänkt att de där jobbiga stunderna och känslorna faktiskt behövs i vardagen. Kanske låter det konstigt i vissa öron, för hur härlig skulle inte en värld vara där man alltid var lycklig? Men om man aldrig har det jobbigt, hur ska man då kunna veta när man har det bra? Man uppskattar helt enkelt dem bra och fina stunderna mer om man fått kämpa lite innan. Självklart finns de personer som har de jobbigt för ofta, och bra för sällan. De finns tyvärr stor orättvisa i världen.
Då livet känns lite så där extra härligt och underbart, då vet man att de man fick kämpa med för att ta sig dit var värt de. Även om de så bara är för en stund.
Hittar man rätt väg, kanske man också tar sig fram till målet. Men ibland kanske man behöver be om hjälp för att hitta.
2012-07-25
12:42:53
-
2012-07-24
09:44:09
Okänsliga människa
Förra veckan, då jag och mamma var på väg in till stan, såg vi något som jag inte riktigt tror att någon av oss var beredd på. Hemskt, sorgligt, jobbigt, jaa finns många ord att sätta på det. Min mor såg något vitt liggandes på vägen säger något i stil med; "Ånej, de var en hund". En obehaglig känsla spred sig i kroppen, det som stanna till. En hund. Jag har mer än en gång sett döda djur på vägarna, hur hemskt och tråkigt det än är så är det tyvärr inget ovanligt och man vet att det kan ske. Men en hund. Jag har aldrig tidigare sett en död hund på vägen och det var inget jag var beredd på att få se heller. Misstolka mig inte, men det kändes på något sätt värre. Jag gillar djur av många slag och tycker verkligen inte att det är roligt att se något dött djur. Men detta kändes så ovanligt, konstigt, som om de inte ska ske. En överkörd hund.
Eftersom vi inte var beredd hann ingen av oss tänka på att stanna direkt på vägen och slå på varningsblinkers bara. Vilket hade varit bäst. Jag och mamma svängde istället in på ett kvarter för att kunna få den lilla hunden från vägen. Men kom inte ut på vägen på grund av att de var plank ut mot vägen en längre bit än vi trodde. Så vi körde ut igen på vägen och stanna, mamma försökte då ta sig till hunden, men de blev försent. Hunden var redan död, de såg vi, men den var hel. Just innan mamma skulle ta sig ut till den blev den tyvärr överkörd igen, och jag behöver nog inte skriva ut hur det blev då. Men hunden var inte hel längre.
Jag lider så mycket med ägarna. Det måste vara nog hemskt för dem att hämta sin hund död på vägen. Jag önskar så att de i alla fall hade fått hämta sin hund hel än hur det blev nu.
Men arg blir jag på den idioten som kört på hunden och sen lämnat den på vägen! Okej, olyckor kan hända. Men människan borde ha flyttat hunden från vägen. Måste man inte kollat att djuret lever också? Knappast att han eller hon gjorde det. Blir så arg. Men mest ledsen. Förstår inte hur man kan vara så okänslig. Du tog hundens liv, du borde haft medlidande och i alla fall flyttat hunden från vägen. För djurets skull, men främst för ägarnas skull.
Bara tanken på om det hade varit min hund gör ont.
