beus.blogg.se

 

Haha, så bra.

Livet är inte alltid härligt, livet är inte alltid underbart. De finns stunder då man känner sig ledsen, mår dåligt, har ångest och mycket annat. Men även om de som tynger en känns lite för tungt att bära så måste man försöka hitta ljuspunkter som sakta men säkert kan hjälpa en att ta sig upp igen.

Med de dåliga brukar de ofta följa med något bra också. Fast det finns dåliga saker som jag har svårt komma på något bra med, om någon till exempel skulle dö. Vad för de med sig för gott? Nej till de kommer jag inte på något bra. Det kanske finns något "bra" med det också, men jag har svårt hitta något. Men många andra jobbiga saker, hur tråkiga, jobbiga, ledsamma dem än känns så finns det ofta i något hörn något bra med det också. Vill man se det som är bra så behövs det ofta att man tittar noga, för de bra kan gömma sig väl bakom de jobbiga och vara svårt att se. Ibland är de inte lätt att se förbi det som gör ont för stunden för att tänka på en liten sak som är bra. Jag menar ju självklart inte att alla dåliga saker i världen har med sig något bra.

Jag har alltid tänkt att de där jobbiga stunderna och känslorna faktiskt behövs i vardagen. Kanske låter det konstigt i vissa öron, för hur härlig skulle inte en värld vara där man alltid var lycklig? Men om man aldrig har det jobbigt, hur ska man då kunna veta när man har det bra? Man uppskattar helt enkelt dem bra och fina stunderna mer om man fått kämpa lite innan. Självklart finns de personer som har de jobbigt för ofta, och bra för sällan. De finns tyvärr stor orättvisa i världen.

Då livet känns lite så där extra härligt och underbart, då vet man att de man fick kämpa med för att ta sig dit var värt de. Även om de så bara är för en stund.

Hittar man rätt väg, kanske man också tar sig fram till målet. Men ibland kanske man behöver be om hjälp för att hitta.

 

 

 

 

Även idag blev det hårda spår med med min bästa! Idag då så skulle någon såklart cykla över vårat spår, jag som till och med gick till en parkering lite längre bort. Men jag lät henne spåra det ändå och det gick faktiskt bra. Hon tappa dock spåret en gång ungefär där de hade cyklat över men jag stod bara och vänta och då fick hon upp spåret igen och tog sig till slutet. Mattes duktigaste! La inget godis i spåret idag utan bara en nedgrävd kong i slutet. Nöjd över min tjej och det blir verkligen bara roligare och roligare att spåra!

Tränade även lite rutan efter. Ja denna rutan. Jag är inte den första som tycker att de är ett svårt moment. Men jag tror att vi kommer lyckas med det också, med träning så ska det gå. Gäller bara att hitta den metod som funkar bäst för oss. Har haft ett litet upphåll med det momentet men tränar med en metod som jag fick tips av från skolan och än så länge går det bra.

 

 

 

 

Det blev hårda spår med min bästa idag också! La först ett som inte gick så bra. Eller de börja bra, men en bil körde rakt över spåret vilket jag tror försvåra det för min tjej. Hon tappade spåret så vi avbröt det. Jag gick istället och la ett nytt spår på ett annat ställe och då gick de bra! Jag har några gånger under spåret lagt ut godis som jag gått över och jag tycker att de har gjort att hon blivit noggrannare. Då vi spårar i skogen brukar jag dock inte lägga ut godis, de kan dämpa endel hundar. Sen tror jag inte det skulle vara någon speciell belöning för Varga i skogen.

Hon klarade det andra spåret bra och jag tycker att hon var mer nogrann idag. Jag grävde ner kongen i slutet av spåret så bara en liten bit var synlig. Den bit som syntes smälte in med marken bra så var inget man märkte. Hon var duktig idag min bästa Varga!

 

 

Förra veckan, då jag och mamma var på väg in till stan, såg vi något som jag inte riktigt tror att någon av oss var beredd på. Hemskt, sorgligt, jobbigt, jaa finns många ord att sätta på det. Min mor såg något vitt liggandes på vägen säger något i stil med; "Ånej, de var en hund". En obehaglig känsla spred sig i kroppen, det som stanna till. En hund. Jag har mer än en gång sett döda djur på vägarna, hur hemskt och tråkigt det än är så är det tyvärr inget ovanligt och man vet att det kan ske. Men en hund. Jag har aldrig tidigare sett en död hund på vägen och det var inget jag var beredd på att få se heller. Misstolka mig inte, men det kändes på något sätt värre. Jag gillar djur av många slag och tycker verkligen inte att det är roligt att se något dött djur. Men detta kändes så ovanligt, konstigt, som om de inte ska ske. En överkörd hund.

Eftersom vi inte var beredd hann ingen av oss tänka på att stanna direkt på vägen och slå på varningsblinkers bara. Vilket hade varit bäst. Jag och mamma svängde istället in på ett kvarter för att kunna få den lilla hunden från vägen. Men kom inte ut på vägen på grund av att de var plank ut mot vägen en längre bit än vi trodde. Så vi körde ut igen på vägen och stanna, mamma försökte då ta sig till hunden, men de blev försent. Hunden var redan död, de såg vi, men den var hel. Just innan mamma skulle ta sig ut till den blev den tyvärr överkörd igen, och jag behöver nog inte skriva ut hur det blev då. Men hunden var inte hel längre.

Jag lider så mycket med ägarna. Det måste vara nog hemskt för dem att hämta sin hund död på vägen. Jag önskar så att de i alla fall hade fått hämta sin hund hel än hur det blev nu.

Men arg blir jag på den idioten som kört på hunden och sen lämnat den på vägen! Okej, olyckor kan hända. Men människan borde ha flyttat hunden från vägen. Måste man inte kollat att djuret lever också? Knappast att han eller hon gjorde det. Blir så arg. Men mest ledsen. Förstår inte hur man kan vara så okänslig. Du tog hundens liv, du borde haft medlidande och i alla fall flyttat hunden från vägen. För djurets skull, men främst för ägarnas skull.

Bara tanken på om det hade varit min hund gör ont.

Hårda spår med Vargen stod på schemat idag! Jag hade inte så jätte höga förväntningar då vi inte riktigt kört de förut och kan vara lite svårare än vanliga skogs spår. Lukterna har inte lika mycket att fastna på då man kör på ex. grus än om man kör i skogen. Om man kör i skogen har hunden ofta fler minnes bilder också. Men man har fortfarande selen som kan ge en förväntan om vad som ske, "selen betyder att vi ska spåra". Jag brukar även med Varga ha kommandot spåra. Men hur som helst gick spåret faktiskt över förväntan. Finns saker som kan bli bättre, hon hade bland annat lite väl bråttom och hon kan nog bli mer noggrann. Men hon följde det ändå och tog sig till slutet av spåret. Nöjd matte! Blir att fortsätta träna hårda spår så hon förhoppningsvis blir mer noggrann och inte har lika bråttom i spår i skogen. Då vi spårar i skogen händer det ibland att hon missar den första pinnen, brukar gå lite för fort i början.

Då möjligheten finns hade jag tänkt att jag och den galna schäfern skulle premiär tävla bruks spår. Spännande! Blir förhoppningsvis att tävla Lydnads 2an snart också.

Känns som om det går bra för oss nu! Passande då att jag åker på utbildning till veckan, blir roligt med utbildning men tråkigt att vara ifrån Varga. Hon får ha lite semester och leka med pinnar med mor och far då.

 

 

Som jag redan sagt på denna blogg så har ett nytt kapitel börjat för mig. Ett liv efter gymnasietiden. Helt ärligt så hade jag mer än gärna gått kvar några år. Jag saknar redan skolan, mina vänner, min lägenhet, Öjebyn! Det var en trygghet, jag ville inte ens ha lov, så kanske är ganska självklart att jag inte ville sluta. Finns det någon där ute som hittat ett sätt att spola tillbaka tiden? Skulle jag kunna få veta det då?

Gymnasietiden var mer än bra, men vem säger att denna tid som jag har framför mig inte kan bli lika bra? Visst, tiden som kommer nu kommer inte vara likadan som den som varit. Jag kan inte gå om skolan, eller kan och kan. Men, det är en ny tid som kommer, och jag tror att den kan bli gode bra den också. För vem med inställningen att det inte finns en chans att det kommer bli bra, får de bra? Det behövs lite positiv inställning för att klara det man vill!

Men då är de ju frågan, vad vill jag med mitt liv?

Jag tror svaret kommer med tiden, lite vet jag ju vad jag vill. Men inte allt. Kan man verkligen någonsin veta exakt allt de man vill med sitt liv? Jag tror inte det. Finns alltid nya saker man kan komma på att man vill uppnå.

 

Efter endel påpekanden med hur aktiv jag varit med mitt bloggande så hade jag faktiskt nu tänkt ge detta en chans nu, men med en ny blogg. Ett nytt kapitel i mitt liv har börjat, och då tyckte jag även det kunde vara passande med en ny blogg. Min gamla blogg har ändå fått vila lång tid och jag har inte varit så aktiv där så det kändes tråkigt försöka få liv i den igen. Så min gamla blogg får leva i det förflutna och bevara dem minnen den har med sig.

Sen så har jag och lilla Frida en deal att vi ska bli "big bloggers" nu, haha. Vi ser ju hur de blir med den saken. Men även hon ska faktiskt börja på en ny blogg tror jag, inte illa av oss två väldigt duktiga bloggare.. Eller var det kanske oaktiva bloggare vi var? Egentligen skulle vi börja med detta bloggande nästa helg eftersom hon ska vara duktig och jobba i veckan, och inte kommer ha tillgång till dator. Men jag tror jag värmer upp lite innan!

 

Men vad ska jag skriva om då? Ja, de vet jag inte riktigt om jag kan säga nu. Men ni kommer helt säkert få läsa en hel del om hundar. De kan även dyka upp ett och annat inlägg om tankar och funderingar. Dock lär de inte dyka upp allt för privata tankar, de privataste håller jag för mig själv. Skulle jag bli lyckligare av att dela med mig av privata problem, funderingar, tankar? Jag skulle inte tro det. Däremot kan jag då och då skriva ut någon kort text, eller någon dikt och så, det tycker jag dock inte ni behöver överanalysera direkt. Många gånger kan de bara vara från en låt som jag tycker är bra. Jag kommer nog att skriva om tankar och åsikter, men inte det jag tycker är för privat. Hoppas ni förstår mig rätt.

Men sen så, det som jag för stunden får lust att skriva om helt enkelt. Jag kan nog komma att skriva om de mesta! Men mode, de behöver ni inte förvänta er nå av. Jag är ingen person som är direkt mode intresserad så en modeblogg kommer jag nog aldrig att ha.

 

Men vad säger ni? Nu tycker jag vi smygstartar denna blogg!